SAKNAD!!
Du är så oerhört saknade mamma så att det gör ont ;( Varför just du? Varför just nu? Varför inte om 50år? Dem svaren kan jag inte.. TYCKER bara att det är så J*vla orättvist...
Jag är så Arg, besviken, ledsen men ändå så kan jag inte släppa en tår!! Jag kan bara inte och det känns inte så normalt att inte kunna gråta när en av sin käraste har gått bort.. det är BARA så fel, fel, fel... Va fan är mitt problem lixom...??
Har haft möte med prästen ida, och kände mig så tom, helt off men oxå jävligt ARG...
hade en stor klump i magen, men vad hjälper det när jag inte kan sätta fingret på varfär det är så?
Sitter och funderar om & om igen hela tiden i mitt huvud: HUr kommer jag reagera på begravningen? kommer jag gråta? kommer jag vara lika kall som jag är nu? kommer jag förstå något överhuvudtaget? dte är så mkt frågor som springer imitt huvud och jag blir helt knäckt inombords men jag visar inte det utåt, för jag kan inte.. jag vet inte vad jag ska säga eller göra...
Jag känner verkligen att jag har tappat bort verkligheten, hela begreppet om att vara en människa.. en normal människa som har känslor.. men icke sa nicke.. istället går jag runt och låtsas som ingenting,... Fattar inte mig på mig själv snart..
Kommer jag att bli normal igen efter allt har lagt sig eller kommer jag att gå undre jorden?
Ja det svaret vet jag inte i heller..
Vill bara skrika ut min smärta, eller bara slå på något så att jag får ut all den ilska som är inom mig, livet är bra orättvist och det hatar jag! Jag kan inte göra något ogjort i heller för det förbätttrar ingenting för mig.. dte som har hänt det har hänt, bara att JAG får inse det så fort som möjligt..
Mamma du är så SAKNAD och jag hoppas att vi ses snart igen! Vill inte vara utan dig, du vara min klippa, min bäste vän och det är ett STORT hål i mitt hjärta! Älskar dig! <3
