carggirl

Min älskade mamma hann bli 47 år gammal innan gud tog tillbaka henne..
Från den dagen hon fick åka in så tog det 3v exakt som hon lämna oss..

Hon fick reda på att hon har fått en obotlig lungcancer som spridit sig i kroppen, efter en vecka så fick hon sin första behandling vilket hon blev glad över, men tyvärr så fick hon den värsta biverkningen efter behandlingen så det tog hårt på henne, hon blev förlamade i stämbanden. Efter det så fick hon göra en Trachostomi vilket var lite jobbigt för hon älska att snacka och skratta men det kunde hon ju inte lika mycket dock :(

Allt gick alldelse för snabbt för detta, man hann inte blinka försen det var över :(

Cancer är en ny folksjukdom och jag HATAR den, för den ger inte min mamma tillbaka!

Min mamma var min bäste vän, vi prata om ALLT och då menar jag allt även under sorgna tider och även under glada tider! och det kommer jag alltid att komma ihåg, kommer alltid att komma i håg hennes skratt och att hon alltid välkomna alla som dem var fast att hon inte alltid gilla läget..
Hon var den som fick en på bra humör och som alltid stötta en i allt man gjorde, hon fick alltid en att lära sig av sina misstag även om man gjorde dem om o om igen men ändå så stod hon vid min sida..

Ens mamma är alltid en mamma, det kan ingen ta ifrån en men just nu så är hon borta, hon kommer vara borta för alltid..
Men jag vet att hon alltid kommer sitta uppe bland molnen och vakar över oss barn, familjen och vännerna och vägleda oss igenom detta även om det kommer vara en låååång väg att bearbeta!

ÄLSKAR DEJ MAMMA OCH KOMMER ALLTID ATT GÖRA!

R.I.P

1963-04-11 - 2010-06-16

http://www.youtube.com/watch?v=UYoFroHyX_4

Alla syskonen fick träffa läkaren igår för han vill berätta för oss hur det ligger till med Mamma...

Detta var inte det lättaste mötet, kände en sån klump i magen på jobbet på förmiddan inför detta mötet..

Fick reda på att Mamma har fått Lungcancer som spridit sig rätt så mycket över organen och kroppen. Tyvärr så är denna Cancer så elakartade så den går inte att bota och när läkaren berätta allt så kände jag bara att jag försvann, jag ville innerst inne inte veta för jag vill ha min mamma frisk och glad igen!

Tyvärr så kunde dem inte börja med cellavgiftningen igår som planerat för mamma hade fått en infektion i kroppen så vi får se efter helgen hur det ligger till.. Men så fort dem har fått balans på hennes smärta som hon har så får hon komma hem men hon kommer att få hjälp iaf. Ska vara med på vårdplaneringen så hon får dem rätta grejorna i lägenheten så hon kan vara hemma men vart 3-4:e vecka så ska hon åka och få sin behandling i lund.. Men det ska vara så skönt att ha henne hemma så hon är nära och inte så långt borta, för då kan man vara hos henne varje dag, när man e ledig eller när man slutat jobb, lite lättare än att ta sig lund dock där hon ligger..

Skulle jobbat i helgen men jag kände igår att jag orka inte, ville bara vara hemma och rensa lite tankar och inte känna pressen att sitta på jobb och försöka vara glad när jag innerst inne inte är det :(

Det känns tungt att man känner sig så hjälplös när man inte kan hjälpa den man älskar!!!!!  Man känner att man inte gör tillräckligt och att man inte kan vara till lags till 100% som man känner att man vill..

Kände imorse att jag inte ville gå upp ur sängen, ville bara ligga kvar för jag orka inte göra ngt mer..

Det känns som att jag har tappat greppet helt och hållet, har ingen koll alls känns det som.. Det är en svacka just nu, mycket tankar som finns inuti mitt huvud som jag inte kan hålla koll på riktigt :(

 Älskar dej mamma <3 samt mina syskon Kenny & DesireÈ ni är dem som får mig att kämpa varje dag!!

Det är en jävla sjukdom som man inte vill ha.. En sjukdom som man inte ens vill ska drabba någon :(

Förra veckan blev jag mycket rädd när min lillasyster  ringer och säger att Mamma måste till sjukhuset för hon har ont och syster var rädd.. Kom till jobb och sa att jag kan inte jobba, måste få iväg min mamma med tårarna rinnande nedför min kind, ringde Tina och sa att du får hämta mig å följa med upp...

När jag väl kommer upp visste jag inte vad jag skulle mötas av, klump i magen och jätterädd.. sett min mamma vara dålig en gång för ca 12 år sen men aldrig så här.. Ambulansen hade kommit, fick upp henne efter ett tag på britsen men hon skrek av smärta ändå och det gjorde så ont i mig att jag visste inte vad som hände för hon är inte den som gnäller eller skriker så.. Fick iväg henne, fick ringa runt så att dem närmsta visste vad som hänt..

Tiden går och går men till slut får jag tag på henne, prata lite och hon sa att hon bli inlagd.. Får åka dit senare när brorsan har slutat så tar vi med lite grejor till henne... Kommer dit på eftermiddagen, kände hur klumpen i magen slår i när vi närmar oss sjukhuset men måste visa mig stark för syskonen.. När vi väl hittar henne så är det jobbigt att se henne ligga där med smärta och gråta.. Men på något vis som kom där styrka inom mig som gjorde attt jag klarar av att vara hos mamma.. Det tar emot men jag klara av det.. Men mina kära syskon klarar inte av det på samma vis att se mamma ligga där.. men fick pratat med henne och när hon fick smärtstillande så somna hon till lite men jag satt en stund.. Sen fick vi köra hem så att hon fick vilat :)

Dagen efter var en tung dag, försökt få tag på mamma hela dagen men fick inte tag på henne så jag ringde mormor vid 3-4a men hon skulle ringa upp och just då säger hon att kan ni komma ut här för jag behöver prata med er alla syskonen.. Får tag på kenny och berättar att vi ska ut där..

Förklarar för Desiree att nu måste du nog förbereda dej på att det kan vara något hemsk, och just då säger hon rakt ut till Martina & Mig att mamma har fått Cancer.. Nej sa jag att så illa är det nog inte,,

När vi väl kommer ut till Mormor & Morfar så fikar vi,dricker kaffe och väntar på Lars & Carro.. Och när dem kommit så berättar Mormor.. Hon berättar att mamma är allvarligt sjuk, har fått Cancer i lungorna, levern och binjurarna, då brast det helt och hållet.. Första tanken var: Varför just oss? Varför just mamma?

Detta kommer bli en tuff kamp, både för mamma nära och kära till oss.. Jag måste visa styrka för mina syskon så att dem klarar av denna kamp, visa min mamma att det klarar vi av så länge vi håller ihopa och håller oss starka så ska vi se att detta kommer vi allt att besegra, Cancerna kommer inte att besegra dej utan du kommer att besegra den för du är en stor kämpe mamma och det vet jag om, du är inte den som ger dig i första taget :)

Vi var där häromdan på Mors dag, det var kämpigt men det var roligt att se att mamma kunde le och skratta fast att hon mår som hon gör, för då ser jag att hon har glöden i sig som aldrig förr.. Fast att det är jobbigt för mig, för alla andra så har vi hittat styrkan att stå emot.. Men det som var jobbigaste som jag och tina prata om att var när vi kramades och sa hej då, för det tog emot så hårt att man inte ville lämna henne där...
Varje dag som går nu så tänker jag på dej hela tiden mamma! Fast att jag inte kan vara där varje dag vid din sida som jag vill så är du alltid i mina tankar, det ska du veta!

JAG ÄLSKAR DIG ENORMT MYCKET MAMMA OCH KOMMER ALLTID ATT GÖRA FÖR DU ÄR MIN MAMMA! <3
SAMT MINA SMÅSYSKON KENNY & DESIREE, NI SKA HA ETT STORT ELOGE FÖR ATT NI ÄR SÅNA KÄMPAR!

FINNS FÖR ER ALLTID, ER STORASYTER CAROLINA <3

                                 

Tack allihopa för all STÖTTNIG och styrka som ni ger mig och min familj, det betyder mycket <3