Den dagen, den sorgen...
Så känns det för varje dag som går.. ibland är det uppåt men mestadels neråt.. vet ej varför det känns så =/
Ja kan inte placera denna känsla, den är rätt så obehaglig.. känner inte igen mig själv riktigt när jag kollar i speglen... eller så är det kanske bara jag som har såna konstiga tankar, jag vet inte.. vet snart varken ut eller in... måtte d ta död på mig snart alls, allt detta oroande, är det något farligt? något allvaligt? eller överdriver jag? men kan man överdriva denna konstiga känsla som ryser igenom kroppen varje dag som går?
eller är det rädslan som tar över mig helt och hållet, både själ och sinne? vad vet jag.. HJÄLP!!
Ja kan inte gömma längre att jag har ont, hur jag än försöker så går det.. vill inte att nära och kära ska se att jag mår dåligt, att jag har ont.. jag vill alltid visa mig stark utåt men jag har lärt mig nu att det inte alltid funkar hur man än försöker, man får lov att ha ont, man får lov att vara ledsen och gråta, man får skrika ut smärtan..
men hur jag än försöker så går det inte, jag får inte ut smärtan utan jag bara bär på den, den tynger ner mig för varje dag som går, varje minut, sekund.. Har mycket tankar i huvudet som: kommer jag klara mig ur denna situation? hur kommer jag reagerar när jag får svaret? vill jag ens veta svaret? orkar jag med detta längre tid?
har jag den styrkan och viljan att kämpa och stå emot? vill jag ens fortsätta leva? jag vet snart varken ut eller in, jag ger upp hoppet snart för jag orkar inte längre.. det är tufft, jobbigt och jag ber ler för att ingen ska känna det jag känner inombords!!
Du finns i min tankar!!
