carggirl

Börjar kännas lite bättre vilket är positivt, men har mina dagar som går upp å ner men men det går iaf framåt..
Dessa tre dagar har känts bra och det har varit underbart att bara få umgås och ha trevligt :)
Igår blev det god middag, trevligt sällskap och lite Yatzy spelande vilket var skoj :) När man väl har trevligt så springer bara tiden iväg, hade man bara kunnat stannat upp den så hade manju haft kul hela tiden *S*


Har jobbat och är på jobb nu och det är några dagar kvar att jobba men man konmmer på andra tankar så det är rätt så skönt det med att ha något annat att koppla ifrån :)


Funderar på att beställa tid och göra klart den efterlängtade tatueringen på ryggen som inte blivit av på 2-3 år :P
Men ska få tummarna loss nu och göra den *s*


Nej nu blir det ut och jobba så ha en bra dag alla i detta skitväder :)

Du får mitt hjärta att slå lite snabbare nu så du vet R och pirret blir mer och mer.. =) <3


    <3


    <3

Det kändes bra idag, men vågar nog inte riktigt vísa det för då känns det att jag är för på och jag vet att man ska visa det man känner men nu känner jag att jag inte riktigt vågar längre för man vet ju inte om man får tillbaka eller vad som händer.. Ibland är det inte alltid lika lätt som det ser ut i heller.. 


Det känns bra när man väl träffas och umgås den tiden man får med varandra, men sen blir det som en klump i magen, vet inte hur jag ska förklarar det i heller för jag kan inte riktigt beskriva känslan.. den är svår att förstå sig på.. Jag har aldrig känt så här så det är väl det som sättre sprätt i mitt huvud.. 


Jag vet ej hur jag ska göra, så många tankar som snurrar i mitt huvud så jag har knappt koll på mig själv längre känns det som, känns som att jag har tappat bort mig helt.. Vart har min livsglädje tagit vägen? Kommer den att komma tillbaka eller har jag tappat den för alltid? Ja kan inte alltid vara glad inombords fast att jag visar det.. Innnerst inne så mår jag dåligt, jag vet ej ibland om jag ska orka upp dagen efter.. Det är ett stort hål i mitt hjärta för det saknas något/någon och det gör ont.. Visst man säger att tiden läker alla sår men just nu så vet jag inte.. Det känns tomt, det känns orättvist och jag tänker på dig varje dag och jag önskar inget mer än att du ska komma tillbaka! Men det går inte jag vet det, men man tänker så och hoppas på att drömmen ska bli sann...
Varje kväll nu i 2v så har jag gråtit mig till sömns för jag saknar dej enormt, jag saknar din röst, ditt tröstande och att du har funnits i mitt liv i 26 år och jag är GLAD att jag fick dem åren än inga år alls..
jag SAKNAR min familj enormt mycket och det känns att hårt att du inte är i närheten nu pappa så man kunde få en kram eller två.. Bara vara i din famn och gråta ut lite :(
Tårarana rinner nedanför min kind nu och det slutar inte iheller.. Jag är ledsen och det känns tufft, ja kan inte riktigt berätta för någon hur jag mår i heller för det är ingen som förstår mig helt till 100%!


Har velat ett bra tag nu att hitta någon att dela mitt liv med, någon att vakna upp med, någon som får mig att skratta och må bra, någon som jag känner trygghet av och någon som älskar mig för den jag är.. någon som tar hand om mig som jag tar hand om den personen.. någon att ha lugn och ro me.. men just nu känns det som att jag får vänta ett tag till, känns inte som att jag har den turen på min sida just nu :(

GUD hjälpe mig igenom detta så att jag får kraften & styrkan tillbaka igen!

Tycker om dig jättemycket bara så du vet R! <3



Pappa på sin 50-årsdag :)



Jag på tinas födelsedagsmiddag..

Snart en månad sen det var Mammmas begravning.. Den var mycket vacker och kommer alltid att ha det minnet för du var en vacker, kärleksfull och omtyckt människa ska du veta mamma.
Jag saknar dej ENORMT mycket och det känns nu att det fattas ett hål i mitt hjärta för du var alltid den jag kunde vända mig till när jag var ledsen, glad, tankespridd.. du kom alltid med råden..
Nu hade jag verkligen behövt dig vid min sida för jag vet varken ut eller in längre...

Det är mycket som händer runt omkrig mig så jag hinner inte riktigt me iheller.. Är så förvirrade på dagarna och livet känns upp å ner just nu..Känner bara att jag har OTUREN på min sida :(

Trodde livet skulle bli lite bättre och få turen på min sida när jag träffa dej men ack så fel jag hade.. Känner bara att jag ger å ger men får inget tillbaka.. Tydligen är jag en sån person som är svår att lära känna.. Det är jobbigt när man trivs så bra i någons sällskap och verkligen hade kunnat ge allt för personen.. Men jag är tydligen inte värd någon utan får leva i min ensamhet istället för att bli sårade igen.. Orkar inte med en massa velande och strul hela tiden och att person inte vet något överhuvudtaget, kunde bara gett mig en vink eller säga något så att jag vet men nej i stället ska jag oroa mig i ovisheten..
Varför?
Man duger inte till något/någon längre tydligen känns det som..

Borde kanske tänka på framtiden nu och bara mig själv!!

Kul kul i bilen :P

mina nya skor :)