Tankar & Känslor...
Snart en månad sen det var Mammmas begravning.. Den var mycket vacker och kommer alltid att ha det minnet för du var en vacker, kärleksfull och omtyckt människa ska du veta mamma.
Jag saknar dej ENORMT mycket och det känns nu att det fattas ett hål i mitt hjärta för du var alltid den jag kunde vända mig till när jag var ledsen, glad, tankespridd.. du kom alltid med råden..
Nu hade jag verkligen behövt dig vid min sida för jag vet varken ut eller in längre...
Det är mycket som händer runt omkrig mig så jag hinner inte riktigt me iheller.. Är så förvirrade på dagarna och livet känns upp å ner just nu..Känner bara att jag har OTUREN på min sida :(
Trodde livet skulle bli lite bättre och få turen på min sida när jag träffa dej men ack så fel jag hade.. Känner bara att jag ger å ger men får inget tillbaka.. Tydligen är jag en sån person som är svår att lära känna.. Det är jobbigt när man trivs så bra i någons sällskap och verkligen hade kunnat ge allt för personen.. Men jag är tydligen inte värd någon utan får leva i min ensamhet istället för att bli sårade igen.. Orkar inte med en massa velande och strul hela tiden och att person inte vet något överhuvudtaget, kunde bara gett mig en vink eller säga något så att jag vet men nej i stället ska jag oroa mig i ovisheten..
Varför?
Man duger inte till något/någon längre tydligen känns det som..
Borde kanske tänka på framtiden nu och bara mig själv!!
Kul kul i bilen :P
mina nya skor :)
