Sorry...
I will never forget or regreat you...!!
Det känns mest som att man bara blir sårade påvägen till att lära känna en person som man bryr sig mkt om, känner inte den känslan som man vill få besvarade längre eller har nog aldrig gjort..
det är nog bara en inbillning och det är nog som man säger: ATT det är för bra för att vara SANT..
Det är ingen som säger att det är LÄTT att vara kär, men begär man för mycket om man tycker att den andra personen kan visa lite engemang i det hela om man inte vill förlora den andra personen?
Jag har kämpat och visat mina känslor, men nu ger jag snart upp för varför ska jag ge handen och du bara ta den utan att ge något tillbaka??
Varför ska det vara så j*vla komplicerat istället för att bara visa att man bryr sig istället för att knuffa undan personen och vara så j*vla kall??
Jag fattar det ej och kommer nog aldrig att göra det i heller.. Men det blir inte bättre för mig i heller att bli avvisade och tro att jag ska må bättre av det oxå..
Jag saknar att bara ligga i nåns famn, känna att man är omtyckt, inte vara som två främlingar som aldrig träffat varandra för då kan jag lika bara vara utan..
och trött på ursäkter är jag osså för det är det enda jag hör..
Man känner inte sig DUGLIG längre utan bara en docka som man LEKER med när det passar!!
det är dem små & spontana grejorna som räknas mest som att skicka ett gulligt sms, förgylla ens dag, göra så att man har ett leende på läpparna, sprida glädje runt om sig, få en att skratta..
men utöver det psykiska så behöver man oxå det fysiska men det fattar inte många..
och nu menar jag inte 6, utan värme, kramar, pussar och visa att man verkligen bryr sig...
Men det är nog enklare att gå sin egen väg.. så slipper man bli lurade och sårade och bara sköta sitt eget och bara tänka på sig själv och ingen annnan för ingen annan bryr sig om mig varför ska jag lägga ner energi på det då?
Kanske en tankeställare...`??!!
Hate & Love?
