carggirl

Det kändes bra idag, men vågar nog inte riktigt vísa det för då känns det att jag är för på och jag vet att man ska visa det man känner men nu känner jag att jag inte riktigt vågar längre för man vet ju inte om man får tillbaka eller vad som händer.. Ibland är det inte alltid lika lätt som det ser ut i heller.. 


Det känns bra när man väl träffas och umgås den tiden man får med varandra, men sen blir det som en klump i magen, vet inte hur jag ska förklarar det i heller för jag kan inte riktigt beskriva känslan.. den är svår att förstå sig på.. Jag har aldrig känt så här så det är väl det som sättre sprätt i mitt huvud.. 


Jag vet ej hur jag ska göra, så många tankar som snurrar i mitt huvud så jag har knappt koll på mig själv längre känns det som, känns som att jag har tappat bort mig helt.. Vart har min livsglädje tagit vägen? Kommer den att komma tillbaka eller har jag tappat den för alltid? Ja kan inte alltid vara glad inombords fast att jag visar det.. Innnerst inne så mår jag dåligt, jag vet ej ibland om jag ska orka upp dagen efter.. Det är ett stort hål i mitt hjärta för det saknas något/någon och det gör ont.. Visst man säger att tiden läker alla sår men just nu så vet jag inte.. Det känns tomt, det känns orättvist och jag tänker på dig varje dag och jag önskar inget mer än att du ska komma tillbaka! Men det går inte jag vet det, men man tänker så och hoppas på att drömmen ska bli sann...
Varje kväll nu i 2v så har jag gråtit mig till sömns för jag saknar dej enormt, jag saknar din röst, ditt tröstande och att du har funnits i mitt liv i 26 år och jag är GLAD att jag fick dem åren än inga år alls..
jag SAKNAR min familj enormt mycket och det känns att hårt att du inte är i närheten nu pappa så man kunde få en kram eller två.. Bara vara i din famn och gråta ut lite :(
Tårarana rinner nedanför min kind nu och det slutar inte iheller.. Jag är ledsen och det känns tufft, ja kan inte riktigt berätta för någon hur jag mår i heller för det är ingen som förstår mig helt till 100%!


Har velat ett bra tag nu att hitta någon att dela mitt liv med, någon att vakna upp med, någon som får mig att skratta och må bra, någon som jag känner trygghet av och någon som älskar mig för den jag är.. någon som tar hand om mig som jag tar hand om den personen.. någon att ha lugn och ro me.. men just nu känns det som att jag får vänta ett tag till, känns inte som att jag har den turen på min sida just nu :(

GUD hjälpe mig igenom detta så att jag får kraften & styrkan tillbaka igen!

Tycker om dig jättemycket bara så du vet R! <3



Pappa på sin 50-årsdag :)



Jag på tinas födelsedagsmiddag..

Snart en månad sen det var Mammmas begravning.. Den var mycket vacker och kommer alltid att ha det minnet för du var en vacker, kärleksfull och omtyckt människa ska du veta mamma.
Jag saknar dej ENORMT mycket och det känns nu att det fattas ett hål i mitt hjärta för du var alltid den jag kunde vända mig till när jag var ledsen, glad, tankespridd.. du kom alltid med råden..
Nu hade jag verkligen behövt dig vid min sida för jag vet varken ut eller in längre...

Det är mycket som händer runt omkrig mig så jag hinner inte riktigt me iheller.. Är så förvirrade på dagarna och livet känns upp å ner just nu..Känner bara att jag har OTUREN på min sida :(

Trodde livet skulle bli lite bättre och få turen på min sida när jag träffa dej men ack så fel jag hade.. Känner bara att jag ger å ger men får inget tillbaka.. Tydligen är jag en sån person som är svår att lära känna.. Det är jobbigt när man trivs så bra i någons sällskap och verkligen hade kunnat ge allt för personen.. Men jag är tydligen inte värd någon utan får leva i min ensamhet istället för att bli sårade igen.. Orkar inte med en massa velande och strul hela tiden och att person inte vet något överhuvudtaget, kunde bara gett mig en vink eller säga något så att jag vet men nej i stället ska jag oroa mig i ovisheten..
Varför?
Man duger inte till något/någon längre tydligen känns det som..

Borde kanske tänka på framtiden nu och bara mig själv!!

Kul kul i bilen :P

mina nya skor :)

Du är så oerhört saknade mamma så att det gör ont ;( Varför just du? Varför just nu? Varför inte om 50år? Dem svaren kan jag inte.. TYCKER bara att det är så J*vla orättvist...

Jag är så Arg, besviken, ledsen men ändå så kan jag inte släppa en tår!! Jag kan bara inte och det känns inte så normalt att inte kunna gråta när en av sin käraste har gått bort.. det är BARA så fel, fel, fel... Va fan är mitt problem lixom...??

Har haft möte med prästen ida, och kände mig så tom, helt off men oxå jävligt ARG...
hade en stor klump i magen, men vad hjälper det när jag inte kan sätta fingret på varfär det är så?

Sitter och funderar om & om igen hela tiden i mitt huvud: HUr kommer jag reagera på begravningen? kommer jag gråta? kommer jag vara lika kall som jag är nu? kommer jag förstå något överhuvudtaget? dte är så mkt frågor som springer imitt huvud och jag blir helt knäckt inombords men jag visar inte det utåt, för jag kan inte.. jag vet inte vad jag ska säga eller göra...
Jag känner verkligen att jag har tappat bort verkligheten, hela begreppet om att vara en människa.. en normal människa som har känslor.. men icke sa nicke.. istället går jag runt och låtsas som ingenting,... Fattar inte mig på mig själv snart..

Kommer jag att bli normal igen efter allt har lagt sig eller kommer jag att gå undre jorden?
Ja det svaret vet jag inte i heller..

Vill bara skrika ut min smärta, eller bara slå på något så att jag får ut all den ilska som är inom mig, livet är bra orättvist och det hatar jag! Jag kan inte göra något ogjort i heller för det förbätttrar ingenting för mig.. dte som har hänt det har hänt, bara att JAG får inse det så fort som möjligt..

Mamma du är så SAKNAD och jag hoppas att vi ses snart igen! Vill inte vara utan dig, du vara min klippa, min bäste vän och det är ett STORT hål i mitt hjärta! Älskar dig! <3

Min älskade mamma hann bli 47 år gammal innan gud tog tillbaka henne..
Från den dagen hon fick åka in så tog det 3v exakt som hon lämna oss..

Hon fick reda på att hon har fått en obotlig lungcancer som spridit sig i kroppen, efter en vecka så fick hon sin första behandling vilket hon blev glad över, men tyvärr så fick hon den värsta biverkningen efter behandlingen så det tog hårt på henne, hon blev förlamade i stämbanden. Efter det så fick hon göra en Trachostomi vilket var lite jobbigt för hon älska att snacka och skratta men det kunde hon ju inte lika mycket dock :(

Allt gick alldelse för snabbt för detta, man hann inte blinka försen det var över :(

Cancer är en ny folksjukdom och jag HATAR den, för den ger inte min mamma tillbaka!

Min mamma var min bäste vän, vi prata om ALLT och då menar jag allt även under sorgna tider och även under glada tider! och det kommer jag alltid att komma ihåg, kommer alltid att komma i håg hennes skratt och att hon alltid välkomna alla som dem var fast att hon inte alltid gilla läget..
Hon var den som fick en på bra humör och som alltid stötta en i allt man gjorde, hon fick alltid en att lära sig av sina misstag även om man gjorde dem om o om igen men ändå så stod hon vid min sida..

Ens mamma är alltid en mamma, det kan ingen ta ifrån en men just nu så är hon borta, hon kommer vara borta för alltid..
Men jag vet att hon alltid kommer sitta uppe bland molnen och vakar över oss barn, familjen och vännerna och vägleda oss igenom detta även om det kommer vara en låååång väg att bearbeta!

ÄLSKAR DEJ MAMMA OCH KOMMER ALLTID ATT GÖRA!

R.I.P

1963-04-11 - 2010-06-16

http://www.youtube.com/watch?v=UYoFroHyX_4

Alla syskonen fick träffa läkaren igår för han vill berätta för oss hur det ligger till med Mamma...

Detta var inte det lättaste mötet, kände en sån klump i magen på jobbet på förmiddan inför detta mötet..

Fick reda på att Mamma har fått Lungcancer som spridit sig rätt så mycket över organen och kroppen. Tyvärr så är denna Cancer så elakartade så den går inte att bota och när läkaren berätta allt så kände jag bara att jag försvann, jag ville innerst inne inte veta för jag vill ha min mamma frisk och glad igen!

Tyvärr så kunde dem inte börja med cellavgiftningen igår som planerat för mamma hade fått en infektion i kroppen så vi får se efter helgen hur det ligger till.. Men så fort dem har fått balans på hennes smärta som hon har så får hon komma hem men hon kommer att få hjälp iaf. Ska vara med på vårdplaneringen så hon får dem rätta grejorna i lägenheten så hon kan vara hemma men vart 3-4:e vecka så ska hon åka och få sin behandling i lund.. Men det ska vara så skönt att ha henne hemma så hon är nära och inte så långt borta, för då kan man vara hos henne varje dag, när man e ledig eller när man slutat jobb, lite lättare än att ta sig lund dock där hon ligger..

Skulle jobbat i helgen men jag kände igår att jag orka inte, ville bara vara hemma och rensa lite tankar och inte känna pressen att sitta på jobb och försöka vara glad när jag innerst inne inte är det :(

Det känns tungt att man känner sig så hjälplös när man inte kan hjälpa den man älskar!!!!!  Man känner att man inte gör tillräckligt och att man inte kan vara till lags till 100% som man känner att man vill..

Kände imorse att jag inte ville gå upp ur sängen, ville bara ligga kvar för jag orka inte göra ngt mer..

Det känns som att jag har tappat greppet helt och hållet, har ingen koll alls känns det som.. Det är en svacka just nu, mycket tankar som finns inuti mitt huvud som jag inte kan hålla koll på riktigt :(

 Älskar dej mamma <3 samt mina syskon Kenny & DesireÈ ni är dem som får mig att kämpa varje dag!!

Det är en jävla sjukdom som man inte vill ha.. En sjukdom som man inte ens vill ska drabba någon :(

Förra veckan blev jag mycket rädd när min lillasyster  ringer och säger att Mamma måste till sjukhuset för hon har ont och syster var rädd.. Kom till jobb och sa att jag kan inte jobba, måste få iväg min mamma med tårarna rinnande nedför min kind, ringde Tina och sa att du får hämta mig å följa med upp...

När jag väl kommer upp visste jag inte vad jag skulle mötas av, klump i magen och jätterädd.. sett min mamma vara dålig en gång för ca 12 år sen men aldrig så här.. Ambulansen hade kommit, fick upp henne efter ett tag på britsen men hon skrek av smärta ändå och det gjorde så ont i mig att jag visste inte vad som hände för hon är inte den som gnäller eller skriker så.. Fick iväg henne, fick ringa runt så att dem närmsta visste vad som hänt..

Tiden går och går men till slut får jag tag på henne, prata lite och hon sa att hon bli inlagd.. Får åka dit senare när brorsan har slutat så tar vi med lite grejor till henne... Kommer dit på eftermiddagen, kände hur klumpen i magen slår i när vi närmar oss sjukhuset men måste visa mig stark för syskonen.. När vi väl hittar henne så är det jobbigt att se henne ligga där med smärta och gråta.. Men på något vis som kom där styrka inom mig som gjorde attt jag klarar av att vara hos mamma.. Det tar emot men jag klara av det.. Men mina kära syskon klarar inte av det på samma vis att se mamma ligga där.. men fick pratat med henne och när hon fick smärtstillande så somna hon till lite men jag satt en stund.. Sen fick vi köra hem så att hon fick vilat :)

Dagen efter var en tung dag, försökt få tag på mamma hela dagen men fick inte tag på henne så jag ringde mormor vid 3-4a men hon skulle ringa upp och just då säger hon att kan ni komma ut här för jag behöver prata med er alla syskonen.. Får tag på kenny och berättar att vi ska ut där..

Förklarar för Desiree att nu måste du nog förbereda dej på att det kan vara något hemsk, och just då säger hon rakt ut till Martina & Mig att mamma har fått Cancer.. Nej sa jag att så illa är det nog inte,,

När vi väl kommer ut till Mormor & Morfar så fikar vi,dricker kaffe och väntar på Lars & Carro.. Och när dem kommit så berättar Mormor.. Hon berättar att mamma är allvarligt sjuk, har fått Cancer i lungorna, levern och binjurarna, då brast det helt och hållet.. Första tanken var: Varför just oss? Varför just mamma?

Detta kommer bli en tuff kamp, både för mamma nära och kära till oss.. Jag måste visa styrka för mina syskon så att dem klarar av denna kamp, visa min mamma att det klarar vi av så länge vi håller ihopa och håller oss starka så ska vi se att detta kommer vi allt att besegra, Cancerna kommer inte att besegra dej utan du kommer att besegra den för du är en stor kämpe mamma och det vet jag om, du är inte den som ger dig i första taget :)

Vi var där häromdan på Mors dag, det var kämpigt men det var roligt att se att mamma kunde le och skratta fast att hon mår som hon gör, för då ser jag att hon har glöden i sig som aldrig förr.. Fast att det är jobbigt för mig, för alla andra så har vi hittat styrkan att stå emot.. Men det som var jobbigaste som jag och tina prata om att var när vi kramades och sa hej då, för det tog emot så hårt att man inte ville lämna henne där...
Varje dag som går nu så tänker jag på dej hela tiden mamma! Fast att jag inte kan vara där varje dag vid din sida som jag vill så är du alltid i mina tankar, det ska du veta!

JAG ÄLSKAR DIG ENORMT MYCKET MAMMA OCH KOMMER ALLTID ATT GÖRA FÖR DU ÄR MIN MAMMA! <3
SAMT MINA SMÅSYSKON KENNY & DESIREE, NI SKA HA ETT STORT ELOGE FÖR ATT NI ÄR SÅNA KÄMPAR!

FINNS FÖR ER ALLTID, ER STORASYTER CAROLINA <3

                                 

Tack allihopa för all STÖTTNIG och styrka som ni ger mig och min familj, det betyder mycket <3

Detta är den dagen som förändrade mitt liv som jag inte ana skulle hända.. Minns det så väl att du kom innanför dörren, var på ett dåligt humör men vet ej ännu idag varför? Det var första gången jag fick ett slag i ansiktet, knäet i magen och nerdragen i sängen och fick mer slag i ansiktet. Kom loss och försökte ta mig ut men du fick tag i mitt hår när jag kom utanför och drog in mig med all kraft du hade och jag kände mig helt chockad och förstod ingenting.. Ville bara hem, tårarna bara rann nedför min kind, fick upp min mobil för att få tag i mamma eller pappa men du tog den lika snabbt och slängde den i golvet, jag grät å grät och var rädd.. du skrek en massa och jag låg ihopakröpen i hörnet på golvet med huvudet neråt så du inte skulle komma åt mitt aniskte igen..
Somna till efter allt gråtande, men sen väckte du mig och grät och bad om förlåtelse och att det aldrig skulle hända igen, och kär som jag var så trodde jag på dej för jag visste ju inte bättre och jag var så kär i dej så jag såg igenom detta och trodde det var normalt...
Men sen börja du att ta kontroll, fick inte umgås me vännerna, skulle alltid vara hos dig, fick knappt vara ute utan inlåst på ditt rum men som vanligt så ignonerade jag detta och trodde att det var normalt..

Allt var bra igen efter en tid men nu börja det psykiska mobbingen som blev lite mer verbala och skrämmande, jag förlora vännerna, förlora fotbollen, skolan börja gå sämre och du tog kontrollen över mitt liv och till slut hade du mig där du ville ha mig, helt ensam och rädd och en som du hade makten över, men jag förstod inget av detta utan fortsatte att tänka att detta är bara en period och det går över men vilket det inte gjorde,,

Gjorde jag inte som du ville så kom dem fysiska hoten och slagen, kommer ihåg när du kom inför dörren och var vannsine och tog tag i mitt huvud utan anledning och drog in mig på toaletten och bara drämde huvudet i vasken och gjorde ett hack i hakan så att det blödde, jag blev livrädd och ville bara springa men du stod i vägen och jag kände att min kropp kunde inte röra sig hur jag än ville, det snurra ännu mer i huvudet och sen kommer jag inte ihåg mer, bara tuppa av mitt på golvet i badrummet i pölen med blodet från hakan...
Vakna dagen efter och hade så ont men kunde inte röra mig för det sprängde i mitt huvud och kropppen orka ej.. Den dagen våga jag ej bege mig ut utan stanna kvar i sängen och sov näst intill hela dagen / natten för jag ville inte att någon skulle se mig så här..

Nu börja jag känna mig ensam och förlorade och nu har det ändå gått 11 mån men ändå så kände jag den kärleken som jag gjorde eller så våga jag inte lämna dej för då visste jag inte vad du var kapabel till att göra..
Men detta var inte över som jag trodde utan nu kom det ännu mer som jag inte trodde var sant,...
Det hände flera mornar/nätter som du började göra övergrepp på mig när jag sov, du tryckte ner mig och jag hade ingen chans för du var så mycket starkare än mig. hur jag än kämpa för att komma loss ju värre blev det för mig och ondare gjorde det på mig och än idag så känner jag smärtan inuti mig...

All denna misshandel, fysiskt & psykiskt & övergreppe som pågick under 1,5 års tid är en tid jag gärna vill radera men det går ju inte, det har hänt och det kommer att följa mig livet ut hur jag än försöker glömma det för det finns alltid i bakhuvudet.. Jag kan ärligt säga att jag förstod inte bättre och må ha varit dum som stannat kvar i ett sånt förhållande men det var inte lätt att ta sig ur hur man än försökte för det blev bara värre hur man än gjorde.
Det är lätt för folk att säga att så och så borde du ha gjort men det är inte så enkelt som det låter.. det var jobbigt men vad skulle man ta sig till när man inte hade några vänner eller familj som inget visste för hur jag än försökte att berätta så gick det inte för det satt fast på tungan, och det gjorde det i ett halvår efter att det tagit slut...

Så jag minns dagen som att det vore idag och tyvärr så sätter en sån här händelse som inte får lov att hända spår i en och det blir inte lättare hur man än försöker, man tappar ju tilltron och respekt till killar idag och man känner HAT innerst inne fast att personen inte alls är en sån person som man genomgått detta med..

Ja nu fick ni en liten inblick av mitt liv och jag var tvungen att skriva av mig lite...

By my side 4-ever and u are the greatest friend for me.. Love u alot Martina <3

Tårarna bara rinner nedför min kind, saknar den tiden när man inte visste vad kärlek eller känslor vad för något för då brydde man sig inte så mycket om killar utan då var det bara fotbollen och vännerna som gällde, inget annat...
Försöker att gymmma och simma så mkt det går bara för att inte tänka så mycket på ensamheten men det slår tillbaka mer å mer för varje dag känns det som..
Trött på att vara andra till lags, vad får man själv i gentjänst?
Finns inte ett enda guldkorn där ute som man vill behålla för i slutändan så är det inget bra ändå..
Tänker dra alla över en kant tills den dagen motsasten visas rejält att jag har fel...

Nej nu ska jag dra till gymmat!!

Kommer & går.. När man tror sig lita på någon så drar dem en vid näsan..
Är så trött på en massa lovande, bestämmelser som inte kan hållas eller står för det..
Det är MYCKET snack & LITE verkstad!
Vart tusan finns det några normala killar som är lite av en gentleman i sig?
Vart finns det manlig och inte det pojkaktiga?
Vart hittar man Tro, Hopp & Kärleken?
Är det konstigt att man inte litar på det motsatt könet när man blir behandlade som skit?
Är det inte konstigt att man drar alla över en kant när man gått igenom samma sits
och nit flera gånger?
Man förlorar hoppet dag för dag som går för man känner att man inte duger till någon längre!
Är det konstigt att jag ställer krav när ni själva ställer krav på en?
Jag står hellre upp än att låta mig slåss ner...
Nej detta börjar bli tröttsamt!




Har jobbat som ett as nu i en vecka och det känns ska jag lova..

JOBBA 14 H igår & 14 H idag men typ fått 8 H sömn på 2 dygn och det lär nog inte bli bättre inatt iheller :S Men har sovmorgon imorgon och börjar inte försen 15.00 :)

Det har väl la inte hänt så mkt mer än att vi har invigat grillen förra veckan när det var fint väder men ingen utgång utan det var lugnt hela helgen som kan vara skönt ibland :)

Nu är det inte många dagar till man kan kalla sig GAMMAL :P

Nej nu blir det Tv & sängen som kallar, helt slut i kroppen.. Ha det gott...

Ja det är mysigt nu på morgonen när man vaknar, solen skiner, fåglarna kvittrar så ljuvligt när man går till jobb eller när man bara ligger kvar under täcket och myser och lyssnar =)

Har inte uppdaterar mig på länge, nu har jobbat en del och börjat me Svenska B kursen vilket inte alls är
så kul som jag trodde det skulle vara men men det är bara till att kämpa och se glad ut..
Massa skrivierier är det och man måste ju tänka *s*

Det sägs att vi har den bästa sjukvården men det stämmer inte alls tycker jag!
Är så trött på allt nonchalerande så fort det kommer en utmaning för en läkare istället så sitter dem och flinar och har sig vilket jag tycker är oacceptabelt!
Jag hatar sjukvården för det ska väl inte vara så jävla svårt att kolla upp vad de kan vara för fel??!!
Åkte in till akuten för jag antagligen trodde jag fått propp i underbenet, har tappat känslen i vänster ben nu i 2v och det är obehagigt och det strålar en sån obeskrivlig känsla i hela kroppen nu, kan knappt sova på nätterna för det gör så jävla ont så jag vet ej vad ja ska ta mig till.. är trött på att inte veta ngt...
det känns som att ingen läkare tror på en om man inte har blåmärken eller utslag eller kommer in me ngt brötet..
Då är ju frågan om dem ens har ngn social kompetens eller bryr sig överhuvudtaget??
Man går ju och undrar hela tiden vad som är fel, vad det är som kan göra så ont?

Har ingen ork i kroppen, att gå till jobb och jobba är att kämpa när det gör så ont, men jag får väl stå ut som alltid.. har inget vidare val precis men jag tänker iaf inte ge upp =)

Har en sån pirrig känsla i kroppen, lite lustig för vet ej riktigt vad det innebär :s

Nej nu blir det in i duschen sen ska jag ner i stan och äta middag me min "Fru Martina" :)

have a nice evning everyone

Kisses & Hugs

Igår så jobba jag, sen stack jag & Tina till Ullared för att se om där var ngt skoj, lite hitta vi men vi gick nästan igenom allt.. man sk anog gå där från morgon till kväll i lugn och ro men men det kommer kanske fler gånger :)

Sen bar det av till Pappa & Monika som bjöd på en god middag och dricka, sen kaffe och kaka..
Det var mycket trevligt igår och det är ju inte ofta det händer så man får ju ta tillfälle i akt när det väl händer :)
Sen kolla vi på melodifestivalen och snacka och hade kul, men min grupp gick inet vidare vilket ja tyckte var mycket dåligt :( Mne vi var hemma halv tolv inatt och trötta var vi :)

Idaså vakna man utvilade, tina kom på kaffe och jag fortsatte sen att plocka undan lite här hemma..
Och nu sitter jag och pluggar Svenska B vilket inte är så kul som jag trodde och inte så lätt i heller men men jag försöker iaf och har Celine Dion i bakgrunden för att koppla av medans jag läser och det hjälper iaf =)

Nej nu ska jag fortsätta så uppgifterna blir klara till imorgon, sen kommer Sofie & Amy och då ska vi käka kina mat och kolla på film här hemma så det blir en lugn myssöndag som man säger :)

Är glad att jag har mina tjejer, det är dem som gör att jag orkar me dag för dag me skratt, glädje och sorg..

Take care!

   

Ja ida är det fredag och va händer då?=))

Nej jag och Martina & Sofie ska ner och käka lite mifddag och mysa,ska jobba imorgon bitti :P

Igår vart man ledig, när tina hade vart i skolan så blev det kaffe här hemma sen bar det av till Väla och Familia vilket innebar en del shopping :) plus en födelsedagspresent till lilla Bobbi som precis fyllt 25 ;)

Jag fick 2st par nya stövlar, ett par örhänge och ring, ny mascara som var välbehövt, ett par nya jeans som bara var tvunget att ha eftersom det var rea på dem, ett nytt linne, bikinibyxor, två scharfs :) S¨å lite nytt blev det allt :)

Imorgon bär det av till Ullared me tina efter jobb, sen blir det att in och hälsa på pappa & monica vilket ska bli skoj, liet äventyr måste man ha ibland :)

U are in my mind just soo u know... :P

Ha en bra afton för det ska jag ha =)

Är uppe tidigt vilket man har varit nu ett tag i ett par dagar, blir lite frukost nu innan gymmet och ska fixa passet ida innan så man har det fixat =)

Sen bllir det att jobba kvällen så det blir ju la skönt, det är så fint vädre ute nu..
Man känner verkligen att vårkäsnlor kommer fram nu.. solen skiner, fåglarna kvittrar =))

Tina står i köket och steker ägg å bacon, hehe det är min kock det *s*

Ha en bra dag alihopa =)

Det har varit en lång vecka, mycket tankar runt omkring en.. Inte så mycket jobbande, bara vart hemma typ och fixat lite här hemma.. Men man kommer inte så långt med vad man vill ibland..

Känns mer och mer nu att man är ensam, många runt omkring en har sina respektive och sprider en sån glädje och kärlek att man själv bara längtar efter den känslan :) Känslan att kunna kramas, pussas och känna sig varm inombords när man ser den man håller av, veta att den väntar på en när man kommer hem från jobb, veta att man får träffa den person precis när man vill och vet att man får kärlek tillbaka..
Sen har man börjat tänka på framtiden, man börjar ju bli gammal känns det som, tiden den bara springer iväg..
det är nu man börjar tänka tankarna om att skaffa barn, ha en familj och känna sig älskvärd...
Jag är helt enkelt trött på ensamheten!! Ska man behöva leta sig igenom killar för att hitta det man söker??

jag älskar dej för att du e DU...banden mellan oss kan ingen ta itu...

Sen känns det som att man har vänner som är lite avundsjuka för att jag umgås me andra?
Är det så det ska vara när man e vänner? ska man inte kunna ha flera? eller ska man bara ha fåtal?
Ja jag vet snart varken ut eller in, känner mig så fucking förvirrad och glömsk så jag vet snart inget själv!!
Kanske bäst och hålla sig för sig själv så blir det inga konflikter eller avundsjuka..

Och ida är det alla hjärtans dag, inte första året elle andra året som man firar det själv..
Men ikväll så ska Martina och jag käka något gott så vi inte är alledelse ensamma sen blir det myspys..

Nej nu blir det duschen och göra vid sig så man är klar när Martina ringer =)

Ha en bra kväll allihopa! puss å kram

     

Vet inte riktigt vart man ska börja..
Har jobbat rätt så mycket, men julafton Så låg jag i feber och Lunginflammation
så man fick inte firat så mycket jul för man låg helt däckade i några dagar =(
men men det är sånt som händer...

Mån den 28/12 så tatuerade jag & Martina osså, det var helt spontant :)
Sen resten av veckan jobba jag efter att ha legat hemma och tro mig de vart skönt att komma
ut och träffa lite folk :)

Nyår blev det en god middag, god dricka och underbart sällskap, sen bar vi ut på stan
och kolla lite folk och hade hur kul som helst och kom inte i säng försen 5 och skulle upp å jobba 7 igen men jag stod på mina ben och kände mig inte alls bakis =)

Senare på kvällen så blev det Pizza och Film me Tina här hemma =)
Man orka ju inte så mycket :P

Igår så bestämde jag och tina oss för att börja det nya året med att skärpa oss med
träningen och äta sund kost så vi koka Grönsakssoppa för en hela vecka som vi ska äta 3 ggr om dagen och se om det ger något resultat =)
sen satt vi och spela lite spel medans det koka och drack nån cider och hade kul =)
sen blev man trött och gick hem :P

Idag vakna jag upp och tänkte att nu ska jag möblerar om här hemma för jag vill ha
det bättre och mer plats :P
Kan få såna flipp ibland *s*

Och nu ska jag försöka att sluta att röka, det går sådär men jag försöker iaf :P
Får se hur det går, ska ge mig fan på att det ska funka =)

Hoppas att ni alla får en God Fortsättning på det nya året!

Take care!